Finska kyrkan på marinbasen i Karlskrona, även kallad Badstugan för tågvirke är ett statligt byggnadsminne och ingår även i världsarvet. Vår arkitekt Lennart Grandelius var antikvariskt ansvarig för projekteringen av kyrkan då den skulle omvandlas till Sjösäkerhetsskola för några år sedan. Boden byttes skepnad från att varit skräpbod de sista åren till att bli undervisnings – och kontorslokaler, med varsamt beaktande av kulturhistoriska värden –samtidigt som kraven för moderna lokaler skulle tillgodoses. Uppdragsgivare var Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen i Blekinge. Uppdraget var att dels beskriva de kulturhistoriska värdena, dels lägga ribban för vilka ingrepp som skulle kunna accepteras och slutligen aktivt medverka till att de kulturhistoriska värdena respekterades under hela projekteringen. Grandelius beskrivning av värdena samt program låg till grund för ämbetets tillståndsbeslut. Antikvarisk medverkan under byggstadiet utfördes sedan av en antikvarie från Blekinge länsmuseum. Av skyddsföreskrifterna för byggnadsminnesförklaringen framgår:
1. Byggnaden får inte rivas, ej heller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras
2. Ingrepp får inte göras i byggnadens stomme eller ursprungliga rumsindelning.
3. Byggnaderna skall underhållas så att de inte förfaller. Vård- och underhållsarbeten skall utföras på sådant sätt att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Underhållet skall ske med material och metoder som är anpassade till byggnadens egenart.
Byggnaden är en av Karlskronas äldsta byggnader. Från slutet av 1600-talet fram till 1724 användes byggnaden för impregnering av allt tågvirke som tillverkades i det närliggande tråddrageriet. Att den kallades Finska kyrka beror på att de som kokte tjäran och impregnerade tågvirket var finska krigsfångar. Efter 1724 användes byggnaden till förvaring av mastvirke, tagel och tåg. För att klara de stora lasterna, försågs byggnaden med en stor mängd stolpar . På vindsplan stod bl.a.112 stycken stolpar 8” x 8” c/c 1200. I detta plan skulle undervisnings - och konferenslokalerna förläggas! De kulturhistoriska värdena bestod, bland annat, i just den bärande stommen. Målsättningen från begynnelsen var att hela den bärande trästommen skulle bibehållas intakt och helt synlig Att inte tillåta några ingrepp, var en stor utmaning. På det stora hela lyckades ombyggnaden ske, med undantag för några som togs bort för att lämna plats åt utrymningstrappa och hiss. Alla ändringar gjordes reversibla.
Timmerstommen har en stor mängd timmermansmärken; monteringsmärken, identitetsmärken, administrativa märken, dateringar och klotter. Dessa har dokumenterats av Alexandru Babus och är mycket spännande.
Byggnaden har genom de över 300 åren varit i ständig förändring. Ombyggnaden är dock en av de mer genomgripande, med undantag av 1725 års totala omvandling. Det är en del av byggnadens historia att bli anpassad och omformad under 300 år, efter varje generations olika behov. Många generationers spår kommer att finns kvar även efter den nu aktuella ombyggnaden – fullt läsbara i konstruktionerna och fasaderna. Foton: Lennart Grandelius
Två av våra medlemmar knyter ett samarbete med två gotländsKa företag för att kunna erbjuda bredare kompetens och möjlighet att åta större uppdrag. Arja Källbom och Anne Håkansson/Britt-Marie Wickberg samarbetar nu med ARS Mundi Konservering AB och Byggnadshyttan på Gotland. Där finns Marleen Kolmodin och Rebeca Kettunen, som främst konserverar sten och måleri. BEVARA! arbetar med kyrklig och profan dekorativ konst i form av måleri, sten, tapeter och förgyllning.
